"Där skogen glesnar"
Timmerbilen far åt kusten, kvar är ett tyst kalhygge. Dimman ligger lågt över stubbar med nakna och svidande sågytor.
Här tar utställningen "Där skogen glesnar" över. Jakob Robertssons kalhygge i keramik tar fram det som trots allt är vackert; stubbens årsringar som vittnar om det livsöde trädet erfarit, som vittnar om en individ och en personlighet.
Installationen innehåller bland annat ett hundratal stubbar, ett antal fröträd och även en urna som visualiserar orörd mark, en hyllning till de som fallit offer. Jakobs keramik är ändå positiv, det har den varit sedan han slutade från Keramik och Glas på Konstfack 1997.
Skoklosters slott har till sommaren 2004 bjudit in konsthantverksgruppen We Work In A Fragile Material att göra en utställning i museets ordinarie samlingar. We Work In A Fragile Material består av tio unga konsthantverkare med tio olika synsätt på arbetet med konsthantverk. Frågeställningar kring konsthantverkskunnande, historieskrivning och Genusproblematik är några exempel på vad gruppen kommer att presentera. Utställningen öppnar 5 juni och pågår till 7 november.
Vadå berså? är en parafras där Jakob Robertsson låtit Stig Lindbergs närmast kultstatusförklarade 1960-talsservis förfalla i höst. Lika exakt som originalets gröna blad har Jakob medvetet format höstens rödfärgade. Hela idén skulle ha fallit om inte bladen hade varit lika exakt utformade som originalets, fast rödfärgade och stegvis nedfallande i kärl efter kärl. Just för att keramik är så teknikkrävande är det kul, tycker Jakob och förklarar vidare:
- Att låta denna kultgrej förfalla i höst är ett sätt att få ner den på jorden och även en fortsättning – vad hände sedan?
Det var på Nyckelviksskolan som Jakob kom på att det går att göra precis vad som helst i keramik – till och med ett varulvsskelett. Om han får en idé, vill han genomföra den men inte upprepa sig. Han frilansar som formgivare för Rörstrand och till hösten kan vi se hans figuriner i butikerna.
- Jag brukar tänka ”det här skulle jag vilja ha hemma”, säger Jakob om hur han rättfärdigar olika projekt. Det blir både bruksföremål och skulpturer.
Förutom medverkan i flera samlingsutställningar har han haft separatutställningar på gallerier i Göteborg, Stockholm och Umeå. Inspirationen kommer från djur, natur och populärkultur. Som examensarbete gjorde han vedtravar i naturlig storlek och fortsatte sedan på skogstemat i ett keramiskt kalhygge. Högblanka, chokladbruna stubbar med tydliga årsringar reser sig ur ett fält av kakelplattor. Här och där har ett frodigt träd sparats till förnyelse. I ateljén i gamla filmstaden i Solna finns även en figurin föreställande en trummis.
- Jag har en fascination för ”stackarsgrejor”, säger Jakob och menar trummisen som alltid sitter längst bak i bandet och aldrig får ha huvudrollen, korna och skogen som står och gör en hjälteinsats utan att någon bryr sig. Vi klarar oss inte utan dem, så jag vill lyfta fram och hylla.
Under sina besök i Skoklosters slott har han slagits av dåtidens fascination för det exotiska och orientaliska, bland annat gestaltat i kinesiska och japanska urnor parvis placerade på byråar och skåp, liksom i kryddorna på barockens bord.
- Fascinationen går vidare men tar sig andra uttryck i dag, säger Jakob och berättar om hur kebabrullar kan bli keramikurnor och om hur främmande matkulturer, för tillfället den libanesiska, alltid framstått spännande.
Kebabrullar som urnor kan på så vis påminna oss om vår nyfikenhet på andra kulturer, samtidigt som kebabens vanlighet är ett tecken på hur det en gång främmande kan bli del av vår vardag.
För första gången får dock kanske Jakob inse att inte riktigt allt går att göra i keramik. Det återstår att se om han lyckas bygga ett pendelur av keramiska delar, inspirerad av Galileis son Vincenzios ritning från 1649.
”Berså” is not only the Swedish word for arbour or bower, it’s also the name of an immensely popular set of cups, plates etc. from the 1960’s, created by the Swedish designer Stig Lindberg.
”Vadå berså?” is the title of Jakob Robertsson’s paraphrase of Stig Lindberg’s famous design. In Jakob’s version, summer has turned into autumn – the green leaves of the original pattern have turned red and are falling off, in a series of containers with more and more leaves missing for each container. To make his idea work, Jakob had to make the leaves strictly identical to the original, except for the colour. The technically demanding aspect of ceramics is one of the reasons why Jakob finds it so fascinating. He explains further:
– Letting this cult pattern fall into decay was a way of getting it down to earth, and at the same time a kind of sequel– what happened next?
It was years ago, at Nyckelviksskolan (school of art, craft and design) that Jakob discovered that it’s possible to create just about anything out of clay. When he gets an idea he wants to realise it and to do it without becoming repetative. Jakob also works as a freelance designer for Rörstrand, and this autumn his figurines will be available in the stores.
– I usually think ”that’s something I would like to have at home”, says Jakob on how he justifies his different projects to himself. The result is both utility goods and sculptures.
In addition to participating in several joint exhibitions, he has had several solo exhibitions at galleries in Gothenburg, Stockholm and Umeå. Jakob finds inspiration in animals, nature and popular culture. For his degree show, he made piles of firewood out of ceramic in their natural size. Later, he continued working on the forest theme, creating a clear-felled forest area where glossy, chocolate brown tree stumps with distinct annual rings rise from a field of tiles. Here and there, a lush tree has been spared for regeneration. In his studio, located in the old Film City of Solna, Jakob also has a small ceramic sculpture representing a drummer.
– I want to pay tribute to those who never get the attention they deserve, he explains, referring not only to the drummer who is always sitting in the back and never gets to play the leading part, but also to the cows and the forests who are standing all over the country, performing a heroic deed that nobody even notices. We can’t live without them, so I want to lift them up and pay respect to them.
During his visits to Skokloster, Jakob has been struck by the exotic and oriental influences at the castle, visible among other things in the Chinese and Japanese urns placed in pairs on top of cupboards and chests of drawers, as well as in the spices on the baroque dinner table.
– The exotic still fascinates us, but it manifests itself in other ways today, says Jakob. Thus, a kebab roll can become a ceramic urn. Foreign cuisines, at present the lebanese, have always appeared exciting to us.
Ceramic urns inspired by kebab rolls remind us of our curiosity towards different cultures, but it also points out how quickly the exotic becomes part of our everyday life.
For the first time though, Jakob might have to realise that not everything can be made out of clay. It remains to be seen if he succeeds in building a pendulum clock of ceramic parts, inspired by a drawing made by Galileo’s son Vincenzio in 1649.

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Där skogen glesnar"
Timmerbilen far åt kusten, kvar är ett tyst kalhygge. Dimman ligger lågt över stubbar med nakna och svidande sågytor.
Här tar utställningen "Där skogen glesnar" över. Jakob Robertssons kalhygge i keramik tar fram det som trots allt är vackert; stubbens årsringar som vittnar om det livsöde trädet erfarit, som vittnar om en individ och en personlighet.
Installationen innehåller bland annat ett hundratal stubbar, ett antal fröträd och även en urna som visualiserar orörd mark, en hyllning till de som fallit offer. Jakobs keramik är ändå positiv, det har den varit sedan han slutade från Keramik och Glas på Konstfack 1997.
Skoklosters slott har till sommaren 2004 bjudit in konsthantverksgruppen We Work In A Fragile Material att göra en utställning i museets ordinarie samlingar. We Work In A Fragile Material består av tio unga konsthantverkare med tio olika synsätt på arbetet med konsthantverk. Frågeställningar kring konsthantverkskunnande, historieskrivning och Genusproblematik är några exempel på vad gruppen kommer att presentera. Utställningen öppnar 5 juni och pågår till 7 november.
Vadå berså? är en parafras där Jakob Robertsson låtit Stig Lindbergs närmast kultstatusförklarade 1960-talsservis förfalla i höst. Lika exakt som originalets gröna blad har Jakob medvetet format höstens rödfärgade. Hela idén skulle ha fallit om inte bladen hade varit lika exakt utformade som originalets, fast rödfärgade och stegvis nedfallande i kärl efter kärl. Just för att keramik är så teknikkrävande är det kul, tycker Jakob och förklarar vidare:
- Att låta denna kultgrej förfalla i höst är ett sätt att få ner den på jorden och även en fortsättning – vad hände sedan?
Det var på Nyckelviksskolan som Jakob kom på att det går att göra precis vad som helst i keramik – till och med ett varulvsskelett. Om han får en idé, vill han genomföra den men inte upprepa sig. Han frilansar som formgivare för Rörstrand och till hösten kan vi se hans figuriner i butikerna.
- Jag brukar tänka ”det här skulle jag vilja ha hemma”, säger Jakob om hur han rättfärdigar olika projekt. Det blir både bruksföremål och skulpturer.
Förutom medverkan i flera samlingsutställningar har han haft separatutställningar på gallerier i Göteborg, Stockholm och Umeå. Inspirationen kommer från djur, natur och populärkultur. Som examensarbete gjorde han vedtravar i naturlig storlek och fortsatte sedan på skogstemat i ett keramiskt kalhygge. Högblanka, chokladbruna stubbar med tydliga årsringar reser sig ur ett fält av kakelplattor. Här och där har ett frodigt träd sparats till förnyelse. I ateljén i gamla filmstaden i Solna finns även en figurin föreställande en trummis.
- Jag har en fascination för ”stackarsgrejor”, säger Jakob och menar trummisen som alltid sitter längst bak i bandet och aldrig får ha huvudrollen, korna och skogen som står och gör en hjälteinsats utan att någon bryr sig. Vi klarar oss inte utan dem, så jag vill lyfta fram och hylla.
Under sina besök i Skoklosters slott har han slagits av dåtidens fascination för det exotiska och orientaliska, bland annat gestaltat i kinesiska och japanska urnor parvis placerade på byråar och skåp, liksom i kryddorna på barockens bord.
- Fascinationen går vidare men tar sig andra uttryck i dag, säger Jakob och berättar om hur kebabrullar kan bli keramikurnor och om hur främmande matkulturer, för tillfället den libanesiska, alltid framstått spännande.
Kebabrullar som urnor kan på så vis påminna oss om vår nyfikenhet på andra kulturer, samtidigt som kebabens vanlighet är ett tecken på hur det en gång främmande kan bli del av vår vardag.
För första gången får dock kanske Jakob inse att inte riktigt allt går att göra i keramik. Det återstår att se om han lyckas bygga ett pendelur av keramiska delar, inspirerad av Galileis son Vincenzios ritning från 1649.
”Berså” is not only the Swedish word for arbour or bower, it’s also the name of an immensely popular set of cups, plates etc. from the 1960’s, created by the Swedish designer Stig Lindberg.
”Vadå berså?” is the title of Jakob Robertsson’s paraphrase of Stig Lindberg’s famous design. In Jakob’s version, summer has turned into autumn – the green leaves of the original pattern have turned red and are falling off, in a series of containers with more and more leaves missing for each container. To make his idea work, Jakob had to make the leaves strictly identical to the original, except for the colour. The technically demanding aspect of ceramics is one of the reasons why Jakob finds it so fascinating. He explains further:
– Letting this cult pattern fall into decay was a way of getting it down to earth, and at the same time a kind of sequel– what happened next?
It was years ago, at Nyckelviksskolan (school of art, craft and design) that Jakob discovered that it’s possible to create just about anything out of clay. When he gets an idea he wants to realise it and to do it without becoming repetative. Jakob also works as a freelance designer for Rörstrand, and this autumn his figurines will be available in the stores.
– I usually think ”that’s something I would like to have at home”, says Jakob on how he justifies his different projects to himself. The result is both utility goods and sculptures.
In addition to participating in several joint exhibitions, he has had several solo exhibitions at galleries in Gothenburg, Stockholm and Umeå. Jakob finds inspiration in animals, nature and popular culture. For his degree show, he made piles of firewood out of ceramic in their natural size. Later, he continued working on the forest theme, creating a clear-felled forest area where glossy, chocolate brown tree stumps with distinct annual rings rise from a field of tiles. Here and there, a lush tree has been spared for regeneration. In his studio, located in the old Film City of Solna, Jakob also has a small ceramic sculpture representing a drummer.
– I want to pay tribute to those who never get the attention they deserve, he explains, referring not only to the drummer who is always sitting in the back and never gets to play the leading part, but also to the cows and the forests who are standing all over the country, performing a heroic deed that nobody even notices. We can’t live without them, so I want to lift them up and pay respect to them.
During his visits to Skokloster, Jakob has been struck by the exotic and oriental influences at the castle, visible among other things in the Chinese and Japanese urns placed in pairs on top of cupboards and chests of drawers, as well as in the spices on the baroque dinner table.
– The exotic still fascinates us, but it manifests itself in other ways today, says Jakob. Thus, a kebab roll can become a ceramic urn. Foreign cuisines, at present the lebanese, have always appeared exciting to us.
Ceramic urns inspired by kebab rolls remind us of our curiosity towards different cultures, but it also points out how quickly the exotic becomes part of our everyday life.
For the first time though, Jakob might have to realise that not everything can be made out of clay. It remains to be seen if he succeeds in building a pendulum clock of ceramic parts, inspired by a drawing made by Galileo’s son Vincenzio in 1649.

Form. Stockholmska glas- och keramikgalleriet Blås och Knåda gör på kort tid sitt andra kliv mot yngre konsthantverkare.
Den här gången ställer Hanna Ljungberg ut glaskaniner och tapetskålar fram till den 25 juni. De kan ses som komentarer
till själva konsthantverksgenren, och de regler och estetiska lagar som styr vad som betraktas som gott svenskt konsthantverk:
Färgskalan skulle kunna vara hämtad från godis industrin (godis färger = förbjudet), kaninerna är påtagligen serieproducerade
med gjutmärke på ryggen ( siktar inte mot konstnärlig unicitet = förbjudet).Konsthantverket har uppenbarligen allt att vinna på
att gnugga sig mot bade populärkultur och poletik. Tidigare I våras fanns Jakob Robertsson s prydnadssaker i blås & knådas lokaler:
Tidningen Form läser utställningen som en kamp för en tynande keramikindustri och för rätten till prydnader. Porslinsbjörnar slogs mot varandra,
och på skålar med mönsterparafraser på stig lindbergs “Berså” var det klassiska porslinet avlövat. Att ifrågasätta smakregler hör ihop
med att ifrågasätta hierarkier,till exempel vad gäller kön, klass och etnicitet. Emma Olsson

“flammar är just vad Robertsson själv gör av ett slags uppror och ett vällustigt sådant.
Han är helt visst en revolterande keramiker på gott humör”. Åsa Wall

Jakob är medlem i konsthantverksgruppen we work in a fragile material . wwiafm W.W.I.A.F.M.
Jakob läser Slicker, ett fanzine om konsthantverk. Maila till slickermail@spray.se

Zandra Ahl, Emma Olsson, Anna Kleberg, SVENSK SMAK,
myter om den moderna formen, Jacob Robertsson, Robert Jakobsson.
Jakob Robertsson medverkar med sin tall urna I Zandra Ahl´s bok, Fult & snyggt.
Medborgarskolan
Medborgarskolan håller på och utarbetar ett studiematerial, Skaparlust,
för konsthantverkskurser. Ett av kapitlen heter "Svensk design och dess
historia", skrivet av Susanne Helgesson. I det kapitlet har vi lagt in ett
antal bilder med produkter av designers som nämns i texten. På ett ställe
i texten skriver Susanne:
"Bland dagens unga konsthantverkare som friare kommenterar sin samtid